Jag skulle nog inte överleva om jag inte fick sticka händerna i jorden, plocka rosor och sätta i vas, planera nya trädgårdsprojekt, se vårens alla lökväxter sticka upp och beskära fruktträd.
För mig är trädgård kreativitet men också en plats där jag vilar och hämtar ny energi. De är bland annat i trädgården jag får utlopp för mitt intresse för form och färg, jag tycker om att skapa på många olika sätt och har alltid gjort sedan jag var barn men det var nog när vi köpte vårt hus med tillhörande trädgård 1996 som intresset för just trädgård växte. Intresset har alltid funnits där även som liten. Min far fyllde barndomsträdgården med rosor och vackra träd och min mor hade en sådan underbar förmåga att se det vackra i naturen, urnor och vaser fylldes med fina grenar och t.o.m. tistlarna i dikeskanten gjorde sig utsökta torkade på matbordet. Jag har varit omgiven av trädgård hela livet och har också haft förmånen att få leva i en mer exotisk trädgård de åren vi bodde i Kongo Kinshasa.
Trädgård gör någonting med alla mina sinnen och med mina minnen och då slås jag över att gränsen mellan trädgård och livet i övrigt är ganska tunn. Mitt förhållande till trädgård blir berättelser om familjen, minnen omkring nära och kära som inte längre finns bland oss och om platser. Det blir också berättelser om mitt eget mående, drömmar om framtiden och funderingar kring mig själv.
Önskar er alla en strålande dag!
Kram Kristina.