Så länge jag kan minnas har jag älskat rosor, säkerligen har det att göra med min far som fyllde hela min barndomsträdgård med dessa skönheter. De skulle skickas efter från Cedergrens Plantskola i Råå som var de bästa stället att handla på enligt min far. Aldrig har jag väl sett honom så lycklig när paketen anlände med de barrotade rosorna. Jag minns speciellt en ros som jag blev så fascinerad av kanske inte för själva blomman utan för historien omkring den, det är sådant som kan trollbinda barn och när det dessutom var min far som berättade blev historien så levande. Rosen som låg väl inslagen i paketet hette ”York and Lancaster” och just den var en symbol för freden mellan de engelska ätterna York och Landcaster.
Berättelsen jag fick höra var om ”Rosornas krig” som utspelades mellan dessa ätter på 1400-talet. Namnet ”Rosornas krig” har sitt ursprung i de märken som de båda kungaätterna bar. Huset Lancaster bar en röd ros Rosa Gallica Officinalis och Huset York bar en vit ros. Stridigheterna mellan dem kom att kallas för ”Rosornas krig”. När konflikten sedan tog slut enade kung Henrik VII av England de båda rosenmärkena i ett nytt märke som blev Kungaätten Tudors symbol, en röd och vit ros tillsammans. På den plats min far satte rosen ”York och Landcaster” stod redan en röd och en vit ros intill…..nu var freden sluten även på denna plats i trädgården, kärleken vann och symbolen för detta blev den ”nya” rosen. Tänk vad berättelser kan fascinera, rosorna framför mig utspelade en historielektion.
Rosor har följt mig genom livet och det som jag kanske fastnar för mest är berättelserna kring dem, jag har ju alltid själv tyckt mycket om att berätta och brukar ofta säga just, att vi alla bär på en historia. Inom trädgårdsvärlden tycker jag ändå att just rosorna har väldigt fina berättelser, de kan vara både glada men även sorgliga.
Jag blev så glad när jag fick höra om Årets ros 2020, hon är verkligen en favorit vackra Louise Bugnet. Jag har flera av henne hos mig. Det är en kanadensisk buskros som tillhör Rugosa-gruppen och den klarar sig utmärkt till zon 7. Knopparna är fantastiskt vackra med rosaröda strimmor och när blomman sedan slår ut är den vit och tätt fylld, rikligt med guldgula ståndare i blommans mitt som sedan mörknar till gyllengult. De yttre kronbladen har ofta karminröda ibland lite rosa fläckar vilket blir så fin kontrast till blommans övriga vita, den doftar också sagolikt. Louise Bugnet blommar rikligt från juni tills höstfrosten kommer, har endast några korta uppehåll under blomningen. Den har ett friskt vackert bladverk och drabbas sällan av sjukdomar. Rosen kan bli upp till 1,8 m på höjden och nästan 1.5 m bred. Den är superfin som häck, solitär och i offentlig plantering. Tål också skugga bra.
Men vem var hon då Louise Bugnet? Jo hon var dotter till Georges Bugnet. Han föddes i Frankrike 1879 och invandrade till Kanada 1904 med sin hustru Julia. I Kanade försörjde hans sig som författare och journalist men när han gick bort 1881 var han mest känd som rosförädlare. Kanske var det rosorna i barndomens Frankrike som han längtade efter och som gav honom suget att vilja börja förädla. Det är aldrig försent att följa sina drömmar och att ändra sin yrkesbana, det har ju även jag gjort mitt i livet. Födelseåret för rosen Louise Bugnet var 1960 och det var älskade dottern som den blev uppkallad efter. Visst är väl det en fin historia!
Kram Kristina